Tack!

Denna blogg har gett mig mycket. Det har varit skönt att kunna ventilera mina känslor här. Jag har nu fått mitt älskade och efterlängtade barn och känner att jag inte behöver skriva av mig mer. Jag känner även att jag inte har riktigt tid till det. Därför har jag börjat 2017 med att bestämma mig för att sluta blogga. Kanske jag kommer in och skriver något inlägg då och då, men det tror jag inte. Tack till alla er som har följ min resa. Jag håller tummar och tår för alla er som fortfarande kämpar och att 2017 ska bli ert år. 

Tack för denna tiden! Många kramar till er alla <3<3<3

Förlossningsberättelse

Här kommer min förlossningsberättelse!

Den 4/12-16 vakande jag lite i 6 på morgonen och hade ont i magen och va jätte kissnödig. Gick på toaletten och kissa och tänkte att jag nog klämt en nerv eftersom jag hade så ont i magen. Gick sen och la mig igen men fick då två krampliknande smärtor till. Funderade nog på om de va något på gång. Men samtidigt så har jag haft kramp i magen innan för att jag varit för kissnödig när jag vaknat. Jag somnade sen om och vaknade vid 9 tiden av att det kändes kramp liknande igen. Kommer inte ihåg om jag försökt gå på toaletten eller inte här. Men efter en liten stund så väckte jag killen och sa att jag tror de kan vara dags eftersom de kan vara värkar jag har. Hans min var oslagbar, han såg så glad ut!

Vi gick upp och åt frukost och packade ner de sista sakerna i förlossningsväskan så att den var klar. Värkarna kom oregelbundet men de kändes. Killen klockade mig och de va mellan tre minuters mellanrum och 10 minuters mellanrum. Jag satt på träningsbollen eller på golvet när värkarna kom. Det kändes bäst så. Kändes inte riktigt som mensvärk tyckte jag. Jag hade inte ont i ryggen alls, hade bara ont på framsidan av magen. Gjorde även ont på vänster sida, där jag brukar ha ont vid mens. Men de var hanterbara så killen gick ner för att handla så vi kunde göra lunch. Men när han kom tillbaka så kände jag att vi fick nog ringa in för de gjorde ont. Han hade då redan vilat ringa in ett tag.

Vi ringde in till förlossningen i Malmö och pratade med dem, klockan var då 13:19. Men då jag råkade säga att mina värkar va mellan 3 och 6 (eller sa jag 10!?) minuters mellanrum så tyckte hon att vi skulle avvakta och dessutom va där så gott som fullt på förlossningen och de hade redan hänvisat andra till andra sjukhus. Det visade sig att jag hade ca 3-4 min mellan värkarna (vilket killen försökte säga när jag pratade med barnmorskan, men de va svårt att lyssna på båda samtidigt). Jag hade uppfattat på killen att jag hade 6 min mellan värkarna eftersom han sagt det innan. Men det var bara mellan två värkar jag hade 6 min mellan, resten la på 3-4 minuter. Jag hade ju inte koll på klockan alls, det hade jag inte tid till! Alla värkar varade mellan 40-60 sekunder. Vissa va även längre och så länge hade de varit sen vi gick upp.

Men killen gjorde plättar till mig som jag åt mellan värkarna. Väldigt gott då jag var superhungrig! Lite över 14:00 så kände jag att jag inte klarade mer så 14:15 ringde vi förlossningen igen. Förklarade då även att jag och killen hade missuppfattat varandra med tiden innan. Ingen aning om hon trodde mig men de var sant i alla fall! Tyvärr var det fullt i Malmö så vi skulle få åka till Lund. Men så sa hon att hon ringer upp när hon pratat med dem. Några minuter senare så ringde hon upp och sa att hon hade ett rum ändå eftersom det var några som skulle åka vidare till patienthotellet. Så vi var välkomna in! Vi blev väldigt glada att vi slapp åka till Lund! Jag va extra glad de stunder jag hade värk i bilen med att vi slapp åka till lund, för de var inte kul! Var orolig i bilen att jag inte skulle ha några värkar när vi kom in så att de inte trodde mig att de va igång och att vi skulle få åka hem igen!

Vi parkerade 15:13 utanför förlossningen i Malmö och gick in. En trevlig barnmorska möte upp oss och visade oss in på vårt rum. Blev uppkopplad till ett CTG och jag som oroat mig att jag inte skulle få någon värk, fick en som inte släppte förrän den blev värre igen! La där en stund och hade någon värk till. Vet jag frågade barnmorskan om värkarna va tillräckligt starka, men de va inget så direkt de titta på om jag förstod det rätt. Sen gjorde hon en undersökning och jag va bara öppen 2 cm! Snacka om besviken! Tänkte direkt att då får vi åka hem igen. Men jag hade ganska ont på vänster sida när värkarna kom. Kändes som min äggstock höll på att gå sönder. Förvånade blev vi när barnmorskan sa att vi kunde bli inskrivna så jag kunde få morfin eftersom hon såg på mig att jag hade så ont att jag inte kunde slappna av under värkarna. Om jag inte slappnade av så kunde jag inte heller öppna mig. Jag kunde annars få gå ut och gå, men hon trodde inte det skulle hjälpa mig eftersom jag inte kunde slappna av. De var även förtidigt för lustgas. Jag var tveksam till morfin eftersom jag inte vill ha något mer än lustgas och va rädd för att bebis skulle bli påverkad av morfinet. Men barnmorskan va lugnande och tyckte att vi kommit så långt i Sverige att de inte skulle vara någon fara. Barnmorskan gick sen ut en stund så killen och jag diskutera det tillsammans.  Jag mådde jättedåligt och kände mig totalt värdelös som inte klarade mig på lustgas. Gråt när killen och jag diskuterade tillsammans. Han tyckte jag skulle ta det eftersom han såg ju på mig hur ont jag hade när jag hade värkar. Efter att pratat med han och lugnat mig lite och konstaterat för mig själv att jag inte var värdelös för att jag behövde morfin, så bestämde jag mig för att ta morfinet. Hade faktiskt väldigt ont och det strålade ner i benet på vänster sida och jag kände nog på mig att detta inte kommer gå utan hjälp. Så kl 16:30 kom barnmorskan in och gav mig morfin.

Tanken va här att jag skulle få slappna av och kanske sova en stund. Men de blev inte så. Jag hade väldigt ont på vänster sida under värkarna och det blev inte bättre. Det enda morfinet gjorde va att göra mig yr. Så lite 18 kom barnmorskan in igen och frågade om jag ville testa badning och akupunktur. Det ville jag gärna. Så hon kallade på en kollega som kan sätta akupunktur. Hon och killen fick hålla i mig på väg till badet för jag va lite för yr för att kunna gå själv. Tanken va att hon skulle sätta nålarna i badet men eftersom jag va så yr av morfinet och man kunde bli yr av nålarna så ville hon vänta lite. Så de blev inga nålar. Men jag la i badet mellan 18:00 och 20:00. De kollade även bebis hjärtljud med jämna mellanrum. I början tyckte jag det var skönt och att kroppen kunde slappna av lite lättare under värkarna. Va uppe på toaletten vid 19:00 ungefär och tyckte de var svårare att ta värkarna ovanför badet än i. Hela tiden var bebis hjärtljud bra. När klockan närmade sig 20:00 hade jag så ont att vattnet inte hjälpte och jag visste inte riktigt hur jag skulle ta mig tillbaka till rummet. Jag hade ont i magen under värkarna men sen hade jag även ont på vänster sida ungefär vid äggstocken och det strålade ner i vänster ben ungefär till knäet. Det gjorde sjukt ont! Fick en sån gå sak man kan hålla sig i när man går för att kunna ta mig tillbaka till rummet. De va inte så himla lätt, men jag kom tillbaka!

När jag kom tillbaka till rummet så var det dags för personal byte. (Tror de var nu i alla fall). Den nya tyckte att jag kunde testa använda lustgasen. Sen tyckte hon att jag skulle få ryggbedövning. Jag blev nog halvt panikslagen. Jag skulle ju bara ha lustgas… Men efter att pratat med henne om det och pratat med min sambo om det så bestämde jag mig för att få ryggbedövning. Medan hon gick för att hämta en läkare som skulle sätta ryggbedövningen så hade jag värkar så klart, men de gjorde så sjukt ont på vänster sida att jag va tacksam för att jag hade sagt ja till ryggbedövning för jag insåg själv att detta aldrig kommer gå. Jag va gråtfärdig under värkarna och skrek rakt in i lustgasen för de gjorde så ont.

Kl 21:00 sattes ryggbedövningen, att sitta still när den skulle sättas va inte lätt kan jag ta och informera om! Killen hade gått ut för att han inte skulle svimma undertiden. (Har för mig att första barnmorskan fortfarande va kvar här? För jag har för mig att de va hon som stod framför mig och hjälpte mig att sita still. Men sen tror jag hon slutade för jag såg inte henne mer sen.) Det tog ett tag (enligt mig) innan bedövningen började hjälpa. Men när det väl hjälpte sen var det så skönt! Men den tog inte bort smärtan helt på vänster sida. Var gång jag hade värk så kändes det på vänster sida och strålade ner i vänster ben. Så jag satt och masserade benet under var värk för att det kändes bättre. Men jag kände mig i alla fall någorlunda normal en stund.

Kl 22:15 tog de håll på hinnorna och kl 23:00 var jag öppen 6 cm. Kl 24:00 satte de in värkframkallande dropp. Jag började även få mer och mer ont på vänster sida och började åter igen skrika in i lustgasen under värkarna för ryggbedövningen hjälpte inte alls på vänster sida. Barnmorskan försökte starta om/ge mer ryggbedövningen men det hjälpte inte. Jag försökte ligga på vänster sida för att bedövningen skulle ge mer effekt på den sidan. Men det hjälpte inte alls utan det gjorde bara mer ont att ligga på sidan. Så ryggbedövningen tog antagligen bort de ”vanliga” värkarna men inte den hemska smärtan på vänster sida. Så jag hade alltså ryggbedövning och lustgas och ändå hade jag så ont att jag ärligtalat trodde jag skulle tuppa av i mellan åt. Jag skrek in i lustgasen under värkarna. Den här iden att andas fungerade inte allas. Hade svårt nog att andas ändå. Alla säger att man känner sig full av lustgas och kan bli lite borta. Jag har aldrig varit full så har inget att jämföra med. Men fast jag hade lustgas kände jag mig klarvaken och hade koll på vad alla sa runt om mig. Sen att jag blev yr av den så fick ta bort den lite då och då så att jag fick luft de va en annan sak. Men jag upplevde mig helt klar i huvudet.

Tror det va efter att hinnorna tagits håll på som de satte en elektrod på bebis huvud. Hon lyckades där i mot att skruva av sig den lite senare så de fick sätta en ny. Men de fick inte ut den första de satt så den fick vara kvar tills senare.

Jag vet inte exakt men tror klockan va runt 02:00 när krystvärkarna började. Skulle testa att hänga över sängkanten för att hjälpa bebis ner. Men de var sjukt svårt för smärtan på vänster sida gjorde så att jag hade svårt att fokusera och det gjorde så ont att orken i benen försvann. Dessutom trodde jag att jag skulle tuppa av. Blev yr av lustgasen och smärtan var hemsk.

Men till sist var det äntligen dags att krysta ordentligt och här någonstans försvann lustgasen. Jag la i typ gyn ställning och krystade. Höll händerna runt benen under krystvärkarna. Krystvärkarna gjorde hemskt ont! Vet egentligen inte om värkarna i sig gjorde så ont, hade ju ryggbedövning samtidigt, även om jag vet man känner trycket ner ändå vilket jag gjorde. Men smärtan på vänster sida va så hemsk, kändes som hela äggstocken gick sönder och det strålade ner i benet. Trodde ett par gånger att jag skulle svimma för mina ögon rullade bakåt av smärta. Även sambon trodde att jag skulle tuppa av. Personalen som stod bredvid bad mig andas. Andas!? Jag kippade efter luft för jag hade för ont för att kunna andas. Men jag försökte men det gick inte så bra. Killen fick uppgiften att trycka mitt huvud framåt under värkarna. Han hade känt sig väldigt maktlös under hela tiden sen förlossningen började eftersom han såg hur ont jag hade men kunde inte hjälpa mig på något sätt. Han kände sig maktlös även här men han fick något att göra i alla fall.

Jag såg att de diskuterade något och tittade på mitt underliv och jag vet att jag frågade flera gånger om bebis var okej. Men det var hon sa de. Var rädd hon hade navelsträngen runt halsen. Såg ju de pratade om något. Jag la och tänkte att de kunde klippa mig eller ta sugklocka eller kejsarsnitt för jag klarar snart inte mycket mer utan kommer tuppa av. Såg att hon höll en spruta och frågade om de skulle klippa, men nä de bara förberedde i fall de skulle behöva göra det. Vet jag sa att om de blir fler barn så blir det kejsarsnitt! Hade tydligen sagt att de kunde göra kejsarsnitt nu, men de minns jag inte jag sagt. Men är inte förvånad om jag sagt det, killen säger att jag sagt det i alla fall. Men till sist så klippte de mig. Killen säger att det var för att jag inte orkade mer som de klippte, vet inte om det var därför eller om det var för att kanten inte gav med sig. Men jag var glad att de klippte för jag orkade faktiskt inte mycket mer. Vet jag sen frågade om det var långt kvar och de bad mig då ta ner handen och känna. Jag kunde känna bebis! Inte för att det kändes som en bebis, men en del av henne var ute och jag kände henne! Sen 02:43 så kom äntligen vår efterlängtade tös ut! Jag fick upp världen sötaste lilla varelse på bröstet! Hon va så underbar och vacker! Kunde knappt förstå det! Hon va här! Hon la där på mitt bröst och va så underbar! Trodde jag skulle börja gråta, men jag kunde inte gråta för jag smajlade från öra till öra! Jag var och är så lycklig! Sambon klippte navelsträngen och fick sen hålla vår lilla tös.

Sen ville inte moderkakan riktigt komma ut så de fick sätta akupunktur och sen kom den äntligen ut. Vi kollade på den båda två. Killen kom över sin rädsla för blod på något sätt, för han svimmade inte!

Sen var det dags för mig att bli sydd, vilket tog en stund. Kände inget överhuvudtaget där nere. Smärtan på vänster sida var i alla fall bort! Pratade med barnmorskan innan om min smärta på vänster sida och hon trodde som jag där. Att min endometrios (om jag nu har det) sitter på någon nerv på vänster sida så det är nervsmärta som jag hade vid var värk. För om det är nervsmärta så tar värken morfin eller ryggbedövning bort smärtan. Så det var antagligen därför som inget hjälpte. Så blir vi gravida igen så blir det kejsarsnitt för detta gör jag inte om igen.

Jag hade även ganska ont i svanskotan efteråt då jag hade legat på den och tryckt och sen får den ju sig en törn under en förlossning. Barnmorskan tyckte inte att vi skulle åka till lund efter som jag har haft så ont så de ordnade så vi fick stanna i Malmö. Kan säga att jag blev väldigt glad!

Sen när stygnen var klara så fick jag mysa med bebis och hon fick amma. Hon vägde 3705 g och var 53 cm lång! Hon är ett mirakel och jag kan inte förstå att hon är vår och att hon har kommit!

Jag är supernöjd med förlossningen i Malmö och med BB. De var duktiga och lyssnade verkligen på oss. De såg även på mig att jag hade väldigt ont och behövde hjälp att hantera smärtan även om jag själv inte ville inse det. Jag är glad att de verkligen bad mig fundera ordentligt på smärtlindring även om jag va osäker till den i början. Så stort tack till den underbara personalen där som hjälpte vår dotter till världen!

Den 5/12-16 föddes Bebis!

Ja, i måndags tittade vår efterlängtade tös ut! Vi mår bra och har kommit hem från BB. Vi är överlyckliga och kunde inte vara gladare! <3 Tänkte skriva ut min förlossningsberättelse sen. Ska bara skriva ner den.

Men nu ska jag gå och mysa med bebis som nog vill ha mat!

Äntligen är du här! Vårt älskade underbara mirakel! <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3

1 december

Då var vi inne i december, så det blir visst en december bebis i alla fall! Men än verkar hon inte ha några planer på att komma ut. Va hos barnmorskan i tisdags och har fått en ny tid den 13/12 om hon inte kommit ut innan. Vilket jag hoppas! Men skulle hon inte ha kommit ut då så blir det antagligen igångsättning den 14/12. Hade varit bra om hon kom nu så vi kanske kan träffa folk till jul, annars få vi väl ha en mysig jul hemma istället! Men jag vill träffa henne nu! Visst är det mysigt att känna henne röra sig där inne och jag njuter av det. Men jag vill verkligen se henne nu! Men hon kommer väl när hon är redo antar jag!

Tydligen hade jag bara gått upp 0.6 kg sen ja va hos barnmorskan sist. Trodde jag gått upp minst 2 kg. Men jag hade fel! Magen hade växt ca 2 cm. Det var en student som höll i hela mötet, så de mäter olika sa de så de kanske varierar lite. Så om min barnmorska hade mätt kanske det bara varit 1 cm. Men det viktiga va att den växer i alla fall! Jag känner ju själv i huden att den blir större, och i byxorna! haha! Men huden gör ont och visst borde jag smörja in magen men tycker jag inte om när magen är oljig heller. Tycker visserligen inte det hjälper så mycket heller. Barnmorskan sa att man skulle röra sig lite så att förlossningen kommer igång (vad man orkar då så klart) för att sitta i soffan och äta chokladpraliner får den inte att starta tydligen. Så killen och jag tar en promenad var dag när han kommer hem. Men samtidigt blir jag förvirrad för man hör ju alla säga att man kan inte påverka att en förlossning startar. Men ändå säger alla till en att röra på sig? Men i viket fall som helst tog vi en promenad igår och den va verkligen inte lång. Men när vi kom hem sen kändes det som om korsryggen skulle gå av. Inte skönt kan jag lova! Visst hade jag små fixat här hemma under dagen men de va verkligen inte mycket. Den kändes bättre efter 2 timmar i soffan. Men skönt va de inte!
Sen satte vi i alla fall upp alla tomtar i lägenheten och satte fram adventskalendern. Julstrumporna ska spikas upp i dag då vi inte vågade spika kl 22 igår. Bebis kalender ska vi öppna i kväll och läsa hennes pixi bok för henne även om hon inte kommit ut än!

Igår kom äntligen vaktmästaren för att fixa låset på vår dörr då de knappt går att verken låsa eller låsa upp dörren. Och stå i flera minuter med de var gång man ska lämna lägenheten eller komma in i den gör mig ganska frustrerad. Fick smörmedel av mina föräldrar som vi tänkte använda. Så killen skulle ha gjort de i söndags när vi handlat. Men efter som det tog oss nästan 5 min att komma in genom dörren så va killen frustrerad och ansåg att de skulle minsann hyresvärden få fixa. Killen hade helt missat att med min nyckel är det alltid så svårt medans hans går lite lättare. Men i vilket fall som helt så var min nyckel försliten och sen även kolvarna (heter de så?) i låset fixade inte kylan och då blev det så här tydligen. Så min nyckel skulle inte användas utan skulle använda nyckeln vi har som reservnyckel. Sen smörjde han även i låset så att det nu går att vrida om nycklarna igen. Sen sa jag även till att dörren drar och då menade han på att de va för att ventilerna är stängda. Vilket de inte är. Förr det första så stängde killen till (är typ halv öppna) ventilerna i vardagsrummet här om dagen. Men den ena drar så mycket att jag kan inte sitta och äta på min plats vid bordet för fötterna blir till is. Så han kollade på dörren och undrade vad som hänt med listen (listen är totalt sönder, vilket ja sa till om när vi flytta in). Sa till han att den varit så sen vi flytta in så han byta den och ordnade lite med dörren. Sen skulle han testa så de fungerade.... Han kom inte ut genom dörren utan den satt då fast... Han fick slänga/trycka  sig mot dörren flera gånger för att få upp den igen, Sen fixade han det och då gick det inte att stänga dörren i stället.... Slutade med att han fick hämta en fil och fila lite i de här lås sakerna. Så efter ca 45 min va han äntligen klar! Nu kan vi vrida om nycklarna igen och dörren går att stänga och den drar inte! Han tycke visserligen fortfarande att ventilerna ska va helt öppna för de blir tryck i lägenheten annars. Men när jag sa att jag kan inte sitta vid matbordet för de blir för kallt för den drar så mycket. Så slutade han säga till om de. Då får de ju se till att ventilerna fungerar som de ska om man måste ha de helt öppna... Måste ju kunna va i lägenheten och golvet är alltid kallt ändå har ju alltid tjocka strumpor på mig.

Känner mig så trött i dag, ändå har jag sovit fler timmar än jag brukar i natt. Är även väldigt hungrig men mår så illa... Fick ner två mackor till frukost och tänkte gör två till men, höll på att få upp de två jag redan ätit så blev inget med de... Fått ner lite choklad bara annars. Ska testa att göra lite flingor om en stund och se om jag får ner de..
'
Nu ska jag se klart filmen jag tittar på!


Kom ut nu hjärtat! vi vill träffa dig! <3<3<3<3<3<3

Beräknad födsel!

Men icke verkar hon vilja komma ut!
Både igår och idag har familj, vänner och kolleger smsat och frågat om hon har kommit eller är på väg. Men nix, hon verkar vilja stanna inne! Min kollega hade sms:at kl 7 och då sov jag och sen igen kl 9 och undrat om bebis va på väg eftersom jag inte svara. Jag bara nä, sov :P Haha! Brukar va relativt snabb på att svara på sms, men svårt när man sover.

I eftermiddag ska jag till barnmorskan så får se vad hon säger. När bestämmer man igång sättning med mer? Kan de va nästa vecka man pratar om sånt? Ja, nu hoppas jag ju de startar under dagen idag, men man vet ju aldrig. Såg att ingen hade gissat att hon kommer i morgon, så de kanske blir i morgon bara för att ;)

Igår va hon väldigt aktiv där inne. Undrar om hon vilade överhuvudtaget. Mysigt tycker jag så klart! Fast när vi skulle sova och hon hade värsta festen mot mina nerver som strålade åt alla håll och kanter så gjorde det ganska ont. Men hon verkar ju må bra i alla fall och det är det viktiga!

Förhoppningsvis blir det inga fler uppdateringar innan hon kommer!

Med kärlek <3<3<3<3<3<3<3

1 dag kvar till beräknad födsel...

Ja, än har hon inte vilat titta ut i alla fall....

I torsdags kom mamma, pappa och morfar på kaffe medan mormor va iväg på ett ärende. Trevligt med gäster! De fick själv handla med sig kakor för jag hade bara kaffe hemma och hann inte ner och handla. Men de blev bra de med! Sen när de åkt för att hämta mormor så möte jag upp de på stan också blev det lite shopping. Jag gick inte långt, men på vägen hem hade jag så ont i ryggen så jag gick som en snigel... Blev nog för mycket med dammsugning och sen en promenad. Men i vilket fall som helst så va det en trevligt torsdag!

Sen på kvällen så bakade vi morotskaka! Mums så gott de va! De va på tiden den blev bakad!

På fredagen hände inte så mycket men vi tände två ljus för tvillingarna!<3<3<3<3<3<3 Ni kommer alltid vara älskade och ha en plats i våra hjärtan! <3<3<3<3<3<3<3<3

Sen i lördags så va vi först och hälsade på svärföräldrarna och de andra som va där. Vi va där bara en kort stund för sen skulle alla iväg och de skulle även vi. På kvällen så var det dags för att fira min kusin som fyller 14 idag och då passade vi även på att fira farsdag och ha gåsmiddag samtidigt! Så de blev tre saker i ett! Alla tycker jag är så rund om magen! Haha har förstått att de inte så så vanligt att man är så rund som jag är. Ser ut som jag svalt en badboll som mamma beskrev det en dag. Man kan verkligen inte se på resten av kroppen att jag är gravid. Vi va tre gravida där, det va jag, min syster och min kusin. Så det blev det vadslagning när alla trodde bebisarna dyker upp. Så har en lista när alla tror. Några har redan förlorat när det gäller mig. Men vi får se om någon prickar rätt! Det är inte fören nästa år min syster och kusin ska ha, så det dröjer ett tag innan vi vet vem som pricka rätt där. Min ena syster, min mamma och pappa tror det blir idag. Det är ju några timmar kvar på denna dagen så man vet ju aldrig. Men jag är tveksam. Min andra syster gissar på i morgon och det känns som hon har större chans på att få in rätt dag, men man vet som sagt aldrig! Mina brödrar vet jag faktiskt inte vad de gissar på.
Egentligen hade killen och jag bestämt att ta med förlossningsväskorna i fall jag fick värkar eller vattnet gick. Men vi tyckte inte det kändes som om det skulle hända när vi körde så vi hoppade över det. Sen undrade alla om vi hade väskorna med oss nu fall vi behövde åka in. Vi bara nä kändes inte lönt. Haha alla tyckte vi va typ galna som inte hade de med oss! Vi hade trott folk tyckte vi va galna som hade tänkt ha med de från början! Haha! Vet att det gick snabbt för mamma när hon fick oss barn, men att en förlossning hade gått på under två timmar efter första värken hade jag helt missat! Hade jag vetat de så hade jag nog haft med väskorna ändå. Men men de blev ju ingen bebis den kvällen ändå! Men de va en trevlig kväll och vi va nog inte hemma fören vid typ 00:15.

Sen igår så tog vi en liten promenad på stan, det va ju första advent och de var lite marknadsstånd, musik med mera på stan. Utanför fönstret har de byggt en skridskobana som också invigdes igår. Riktigt julmysigt! Killen hittade två tröjor och ett par jeans, han är som jag och shoppar inte så ofta. Sen åkte vi och handla mat för kvällen. Gick inte så himla långt igår men hade så ont under vänster foten när vi kom hem så de riktigt värkte. Så de blev upp med foten och vila den. Gick inte så bra där i mot för de fick jag ont i höfterna av... Men men, sen bakade vi lussebullar! Mums!! Så himla gott! Tyvärr tar de nog slut idag... Blir inte så många på en satts och killens föräldrar kommer hit och lämmar ett skåp som vi ska ha. Så vi tänkte bjuda de på lussebullar. Sen är de nog slut för vi åt ett par stycken igår....  Men de är riktigt goda!

Personal ifrån tre olika butiker har frågat om magen. Om de till exempel är dags snart och om jag vet vilket kön det är. Sen även att den är så rund och fin! Den ena trodde de var en kille eftersom magen är så rund så hon blev lite överraskad när jag sa de är en tjej.
Syrran skrev igår att tösen nog blir bolltokig eftersom magen är så häftigt rund! Haha! Vem vet de kanske hon blir! Så som hon sparkar just nu så blir jag inte förvånad! Haha!

Huden på magen har börjat brista ordentligt nu. Trodde den skulle göra de i sidorna men mina bristningar är runt naveln och neråt. Har tappat en viss del av känseln på vissa ställen runt magen. Känner inte så mycket om man tar där eller om jag till exempel duschar och har strålen på de ställena. Undrar om känseln kommer tillbaka sen?  De återstår väl att se antar jag!

Ha en fortsatt fin dag alla!

Kom ut nu älskling!<3<3<3

Ingen bebis än...

Hon verkar trivas gott där inne! Men jag tycker hon kan komma nu! Idag går vi in i ny vecka och det är bara sex dagar kvar tills beräknad födsel! Det positiva är att för var dag som går så ökar chansen att hon kommer!

Under lördags kvällen/natten hade jag väldigt ont i korsryggen så hoppades på att hon skulle komma. Men nix! De va borta igen på morgonen. Men märker på kvällen och när jag försöker sova att jag har ont i korsryggen. Har fått svårare att sova igen. Får inte luft när jag ligger ner. Spelar ingen roll hur jag ligger eller pallar upp med kuddar. Så här om natten gick jag och hämtade prydnadskuddarna från soffan och sover på de i stället. De hjälper lite för kommer lite högre upp. Men de är fortfarande svårt att andas... Sen när jag ligger ner blir jag så kissnödig! Spelar ingen roll om jag precis kissat, känns som jag ska kissa på mig! Så bara att gå in på toaletten igen... Sen kan man knappt kissa... Men men man somnar ju till slut, oftast vid kl 3... 

I söndags va jag och fikade med en annan som också är gravid, men hon är gravid med syskon. Även hon är en som fått kämpa för att kunna bli gravid. Vi satt och pratade i 4 timmar! Väldigt trevligt!

Sen i måndags hände inte så mycket, Men igår va jag i väg hela dagen! Åkte först till min kusin som precis flyttat. Vi åt lunch och pratade i en evighet! Trevligt! Hon tog en bild på min mage för att skicka till sina vänner att hon hade utkik efter bebis fötter. (självklart ville bebis knappt sparka när hon tittade på magen!) Fick bilden av henne idag och de var intressant att se magen framifrån på de sättet! Även om jag tittar i spegeln var dag blir det inte riktigt samma! 

Sen åkte jag sen hem till mina föräldrar och min bror. Där blev det pepparkakor och glögg och sen kvällsmat. De var trevligt som vanligt och jag tackar för en trevlig kväll! Vi rensade två lådor sen jag va liten och de va kul att se allt man hade sparat! En himla massa CD skivor va där! Sen blev det att köra hem och killen gick och la sig så fort jag kommit in genom dörren typ. Så han såg man inte mycket av igår! 

Bebis trycker mycket med fötterna just precis nu. Det är så mysigt! Känns bra när hon gör de, för då vet jag som sagt att hon är okej!

Jag börjar tro att hon antingen kommer på fredag (berättar varför längre ner) eller att jag går över tiden och att hon kommer i december. 

Känner nästan mer och mer overkligt för var dag som går att det kan va dags för förlossning och att vi ska ha bebis! Har fortfarande svårt att tro på det! Men längtar som tusan tills hon kommer!

Anledningen till att jag lite smått tror att hon kommer på fredag är eftersom det är den 25 och för exakt 2 år sen på fredag fick vi missfall med tvillingarna... Kommer tända två ljus för dem på fredag <3 Pussar deras nalle var dag och ber de ha koll på deras syster. Även om de inte finns här fysiskt med oss så finns de i mitt hjärta hela tiden och jag älskar dem <3<3<3 Tanken har slagit mig innan att bebis kanske föds på den dagen. Men igår kväll så bara kändes det som om hon kommer i november så blir det den 25. Men sen vet man ju aldrig! Det kanske blir igång sättning vid lucia i stället! Det viktigaste är att hon mår bra, sen får hon komma när hon kommer. Men jag vill så gärna träffa henne nu! Håller tummarna att värkarna börjar snart....

<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3